Nyheter

• Nyhetsarkiv

Marie Branner ny lärare på JMGs journalistprogram

Nyhet: 2012-09-11

Att vara journalist är ett otroligt roligt yrke, säger Marie Branner, och till det finaste med det hör möjligheten att få komma in i andra människors liv. Och läser man de texter som givit Marie Branner positionen som en av landets främsta reportagejournalister så är det framför allt den inkännande människoskildringen som är hennes särart, men också hennes stil är speciell, lätt, precis och till synes ansträngningslös, också när ämnet är tungt som bly. Läs till exempel reportaget Sebbe visste att han snart skulle dö, för vilket Marie Branner tillsammans med fotografen Anna von Brömssen fick Stora journalistpriset 2005. Där skildras hur den femtonårige Sebastian kämpar med den cancer som härjar hans kropp, men också hur hela familjen lever med i förloppet. Det är ett reportage av det sällsynta slag som väver samman saklighet med inlevelse och skildrar djupa känslor utan att falla ner i sentimentalitet.

Nu sitter Marie Branner i en av Mediehusets inte alltför muntra moduler som ny lärare på JMG, där hon då och då föreläst förut, men nu kommer att vara deltidsanställd under höstterminen.

Jag vill vara delaktig i att de som kommer ut härifrån har funnit sin röst, sitt eget journalistiska språk, säger hon, men också i att de hittar fram till vad de vill göra med sina kunskaper. Alla kanske inte vill skriva utan söker sig till andra roller inom professionen. Jag bidrar med de journalistiska verktygen och sedan är ju detta en utbildning där mycket hänger på vad eleverna själva vill med sitt yrkesval.

Det var inte nödvändigtvis omsorg om miljöskildringen när Marie Branner inledde sitt reportage om Lars Norén med konstaterandet att han har stora öron, vilket fick Folkteaterns presstjänst att flyga i flisor. Att det sedan kom att handla om en lyssnande chef, en lyhörd regissör och längtande småbarnsfar gav en annan dimension åt det påtagligt fysiska anslaget. Marie Branners reportage bygger mycket på en uppdriven känsla för detaljer, tecken i den fysiska miljön, som kan fungera kontrapunktiskt genom texten, och ge den rytm och balans samtidigt som den rör sig i associativa kretsar kring sitt föremål, som framträder i allt klarare gestalt.

Jag ser ofta fel saker, säger hon själv, och det stämmer nog, men hemligheten är ju att få dessa fel saker att fungera i texten och berika den med utsiktspunkter och infallsvinklar som ger läsaren en mer mångfacetterad upplevelse av de människor och situationer som förekommer i den.

Marie Branner kan konsten att skriva med öppna sinnen. Nu får hon möjlighet att lära ut den.

Fotograf: Anna Danielsson

AV: