Till startsida
Webbkarta

Sverigedemokraterna och medierna. Hur bevakar vi Sverigedemokraterna?

Nyhet: 2012-12-05

Nyligen publicerade Expressen en gammal bild på Jimmie Åkesson där han poserar i blond peruk med en jätteförpackning Toblerone i handen. Bilden var snabbt snodd från Nyheter 24 och publiceringen ett uppenbart försök att krama ut ännu lite mer skandalånga ur den svalnande järnrörsaffären, och det kändes väl i överkant opportunistiskt. Säkerligen hade det heller ingen betydelse för Jimmie Åkessons trovärdighet. Mycket värre för hans anspråk på politisk och demokratisk trovärdighet var det när han under en partiresa till Tallinn stämde upp en hatsång mot Olof Palme, där texten tveklöst visar att för Sverigedemokraterna är ett skott i ryggen ett fullt rimligt politiskt argument. Att sången också innehåller hån mot Lisbet Palme kompletterar bara bilden av Sverigedemokraterna som ett parti där kvinnoföraktet går hand i hand med främlingsfientligheten. Jag har aldrig hört Jimmie Åkesson beklaga att han sjungit med i den sången, långt mindre be om ursäkt.

I ett seminarium på JMG den 4 december medverkade Sanna Klinghoffer, som tog initiativet till det wallfraffreportage där Caroline Stenman gick under cover och blev medlem i Sverige-demokraterna där hon snabbt fick alltmer förtroende och var med på resan till Tallinn. Under resan spelade hon in den berusat sjungande partiledningen innan hon avslöjades, kanske på grund av sin alltför följsamma hantering av väskan med den dolda kameran. Nu kunde Sanna Klinghoffer berätta om den flod av hat som släpptes lös över henne och hennes redaktionskamrater, på nätet och per brev och mail. Återigen visade det sig hur kvinnoföraktet är en integrerad del av sverigedemokratisk ideologi, redaktionens manliga medlem undgick i stort sett trakasserier.

Seminariet ingick i den serie som arrangeras av JMG:s gästprofessor Ingrid Carlberg, som inledningsvis kunde berätta om hur hon själv gett sig på att granska den svenska rasismen på 90-talet, men efter ett tag släppt det när hon ledsnat på hatbrev och trakasserier på nätet. I seminariet medverkade också Björn Häger, frilansjournalist, författare och forskare, som skrivit boken Problempartiet: Mediernas villrådighet kring SD valet 2010. Också Björn Häger kunde vittna om de hatiska utfall som den råkar ut för som kritiserar SD.
– Det tar i hjärtat när man får mail om att ”vi vet var du bor och vad dina barn heter”.

Björn Häger har forskat på det problematiska förhållandet mellan Sverigedemokraterna och medierna. Han kunde visa vilka svårigheter medierna haft genom åren när det gällt att förhålla sig till Sverigedemokraterna och deras idéer. Från början försökte man tiga ihjäl partiet, bl a genom att bojkotta deras annonser. Det gjorde Sydsvenskan och TV4, i båda fallen för att annonsmaterialet ansågs rasistiskt. För TV4:s dela handlade det om den uppmärksammade filmen där burka-klädda kvinnor förföljer en svensk pensionär. I båda fallen hade Sverige-demokraterna en uppenbarligen i förväg planerad strategi för att hantera avvisandet av reklamen. De kom snabbt ut med pressmeddelanden om att de var censurerade och missförstådda. I båda fallen ledde det till en debatt kring annonseringen som i uppmärksamhetsvärde vida översteg vad annonserna kunde åstadkommit.

Så småningom började medierna närma sig en fas där man godtog Sverigedemokraternas anspråk på att ha städat upp i partiet och att det borde behandlas som andra partier i en normal politisk journalistik. Kanske kunde det ha lyckats, men så briserade järnrörsbomben och Isovaaraincidenten och den tvättade fasaden sprack.

Där är vi nu, Sverigedemokraternas opinionssiffror tycks inte nämnvärt ha påverkats av skandalerna, och det är inte så märkvärdigt menar Björn Häger. Det har ju så länge Sverigedemokraterna funnits varit invandrarfrågan som dominerat bilden av partiet, och det har i sin tur lett till ett närmast programmatiskt avståndstagande från partiet från mediernas sida, den negativa rapporteringen har blivit självklar i en mer eller mindre uttalad massmedial konsensus. Men, säger Björn Häger, se i stället på andra faktorer som den stigande varselvågen och den omfattande nedläggningen av basindustriella verksamheter där många lågutbildade män haft sin säkra försörjning, en grupp som Sverigedemokraterna särskilt vänder sig till.

– Vi vet att arbetslöshet och invandring tagna var för sig inte leder till att marken bereds för Sverigedemokraterna, men slår man samman dem är det annorlunda, då uppstår en problemformulering som Sverigedemokraternas politik utformas för att vara ett svar på.
Avslutningsvis visar Björn Häger en bild på Jimmie Åkesson tillsammans med Ian Wachtmeister, greven som blev partiledare i Ny demokrati, det populistiska och främlingsfientliga parti som efter krisåren i början av 90-talet kom in i Riksdagen för att så småningom falla ihop av interna stridigheter. Och kanske också för att samhällsekonomin började återhämta sig och mer stabila förhållanden med mindre hotfulla framtidsbilder infann sig. Ian Wachtmeister är mentor åt Jimmie Åkesson, och enligt Björn Häger är hans viktigaste råd till Åkesson: ”Bort med tokstollarna.”

Det är den process Sverigedemokraterna var inne i när Expressen publicerade filmen från den skickelsedigra sommarnatten i Stockholm för två år sedan. Återstår att se om Sverigedemokraterna kan vinna ny trovärdighet för processen och om den ekonomiska och sociala utvecklingen ska spela dem i händerna. Här vilar ett tungt ansvar på andra partier, i regeringen eller med anspråk på att bilda regering.

Bild 1: Sanna Klinghoffer och Ingrid Carlberg
Bild 2: Björn Häger

AV:

Kontaktinformation

Webbredaktör
Ann-Sofie Sten
031 786 6594
ann-sofie.sten (at) jmg.gu.se

Postadress
Box 710
405 30 Göteborg

Besöksadress
Seminariegatan 1B

Till sidans topp